Blog feed for the "effektkartläggning" tag

Årsredovisningar är i regel sjukt trista. Det gäller också den som vi skickar till bolagsverket varje år. Goda ekonomiska resultat är en förutsättning för verksamheten, men det är inte den primära drivkraften. För några veckor sedan försökte jag summera 2015 ur ett annat perspektiv – det som gör skillnad. För vad säger egentligen 81 miljoner i omsättning jämfört med 51 miljoner användare?

inUse finns till för att göra vardagen enklare och roligare för alla som använder digitala lösningar. 78 underbara kollegor. Hälften kvinnor, hälften män. Vi drivs av att göra skillnad... oavsett om vi jobbar med flygledning, smarta wearables, webbplatser, intranät eller något helt annat som påverkar människor i deras vardag.

Så vad hände egentligen under 2015? Jo...

inUse Academy har under året arrangerat utbildningar för hela 359 personer (57 procent fler än 2014). Vi har bland annat genomfört 16 öppna kurser, tre "hemma-hos utbildningar", och tio workshops med internationella talare. Genom Academy hjälper vi andra som delar vårt intresse för att säkerställa att de digitala lösningar som tas fram blir riktigt bra. Vi kan inte slåss mot världens alla skitsystem ensamma: Alla som vill måste få möjlighet att hjälpa till, också de som ibland kallas våra konkurrenter.

Under 2015 har vi för andra utgången utsett vinnaren av inUse UX award. SiteVision hade gjort bästa designen och kammade hem priset. Anna-Karin Hatt och flera andra IT-profiler satt i årets jury. Prisutdelningen skedde på Stockholmskontoret samtidigt som vi hade inflyttningsfest med 100 deltagare där bland annat Kalle Landin, en av Quizkampens grundare (tillika fd. exjobbare på inUse), höll ett spännande föredrag. Och på tal om priser – Jonas Söderström fick ju också STIMDIs stora pris i år – nu har vi tre pristagare i bolaget. Nils-Erik Gustafsson, Ingrid Domingues och Jonas Söderström. Kul!

Under året har vi haft ett antal fullbokade seminarier med bland annat tema Intranät, Kontrollrum och Mobile first i Stockholm. Under 2016 drar seminarierna ut på turné till Göteborg och Malmö.

Föreläsningar förresten... totalt har vi som pratar i olika sammanhang hållit över 70 föredrag för sammanlagt fler än 5 800 personer i Sverige, USA, Norge, Danmark och Spanien. Boka gärna någon av våra föreläsningar om du vill att vi ska komma till dig.

Förra året hade vi också vårt hittills största event – From Business to Buttons 2015. 850 deltagare under samma tak. På Berns och Chinateatern. Woz, Kim, Ethan, Karen, Pamela, Avi, Mike, Cindy, Leisa, Iran, Greg.

Kunskapskanalen sände alltihop, flera gånger, först på kvällar, och sedan en hel lördag. Filmerna har sedan visats över 16 500 gånger bara på YouTube.

"Yesterday was insanely cool with the one and only Steve Wozniak on stage #fbtb2015 @ Chinateatern" – @viktorcarloskar
"Tack för #fbtb2015 @inUse_swe! Fantastiskt kul med en konferens som går på djupet och inte bara suddar på ytan. Och vilka talare!" – @carlmagnus
"Thank you @inUse_swe and the inspiring speakers for an amazing event! #fbtb2015" – @JimmyLeonardson

Bakom kulisserna jobbade vi så klart massor med From Business to Buttons 2016 också, och det ser minst sagt lovande ut. Al Gore, Patrica Moore, Abby Covert, Susan Weinschenk och flera andra...

Bloggen hade under 2015 över 130 000 besök och vi skrev totalt 160 nya inlägg. De fem populäraste inläggen för året var:

Våra böcker, som till exempel Jonas Söderströms ”Jävla skitsystem!” har under 2015 sålts i över 2 000 exemplar. Och då räknar jag inte in boken ”Intranät som skapar värde” där både Ingrid Domingues och Nils-Erik Gustafsson skrivit varsitt kapitel.

Under året har vi också lärt känna många nya kunder. Mycket fokuserat kring webb och intranät så klart, men också en hel mer holistiska servicedesignuppdrag, nya spännande projekt inom hälsa och medicinteknik, och några riktigt spännande uppdrag inom hållbarhetsområdet. Mer om dessa kommer på bloggen inom kort. Faktum är att vi under 2015 har jobbat tillsammans med hela 103 kunder för att lösa utmaningar i hela 169 projekt, och ...

... när vi summerar antalet användare som använder eller kommer att använda dessa lösningar så har vi gjort vardagen lite enklare och roligare för drygt 51 miljoner användare... 51 miljoner. Det tycker i alla fall jag är ganska coolt. =)

All cred till mina kollegor. Jag är så oerhört glad över att vara en del av inUse. Över att få jobba tillsammans med så smarta och hängivna människor, som varje dag i alla tänkbara uppdrag aktivt arbetar för att hjälpa våra kunder med sina digitala utmaningar – och med att göra vardagen både enklare och roligare för deras användare.

Sugen på att vara med? Lämna in en intresseanmälan, så ser vi vart det leder.

Information Architecture is the foundation of any website, application, process or tool. Abby Covert is a true expert of making sense of all the mess created when failing with the IA. We called her up to ask some questions on her dream project, FAQ:s and her talk at FBTB.

Tell me a little about what you will be talking about on From Business to Buttons?
– I will be talking about information architecture and making sense of messes, mainly the messes organizations face in regards to the language and structure of things they create like websites, applications, processes and tools. When organizations make things, they add to a growing pile of structural and linguistic decisions that make up the overall information architecture of their products and services. I want to ask the audience to think critically about the quality of the information architecture they are working within today and teach them some tools and concepts that can help them improve what they have.

How did you get into this whole thing of IA? Did you find it or did IA find you?
– I was trained as a print designer, and in design school I was taught about information architecture as one of the core concepts that any designer is working with. We talked about the ways in which language and structural choices make things like books, posters and signage clear to users. Once out of school, I found out about a growing community applying information architecture to the world wide web, specifically “rich internet applications” — and I was pretty hooked immediately. Twelve years later, I have made my career of practicing IA and have taken on the task of teaching information architecture to any audience that will give me the opportunity.

The tickets to your workshop IA for Everybody are moving fast, what is the Number One question you get asked in your workshops or with a new client?
– The number one question I get is: How do I get started fixing the information architecture problems in my organization when they are core to who we are and how we currently do business?
– My advice is to take it slow and be realistic. If you expect that the whole organization will turn on a dime overnight, prepare to be disappointed. Instead it is best to document a vision and then identify and prioritize the changes that will need to be made over time. This job will be 20 % identification of the issues and solutions, and 80 % political maneuvering to get other people to help you to enact big changes.

What product, service or web site would you like to redesign?
– I would love to take on redesign of the United States Tax System. I know some services like Turbo Tax have done this (and done it well) but I would love to see the government care about clarity enough to invest in improvements to a system that large and important to our well being as a country. I think it is one of the most confusing processes in the world, filled with complexity and ripe for the picking when it comes to information architecture problems to solve.

Abby Covert will talk at From Business to Buttons on April 15, there are still a couple of tickets left to the main event and to Abbys workshop in April 16.

I've been home in Sweden for a couple of days and have had some time to digest all the impressions from the Interaction16 conference.

Robot ethics

A common theme of the conference was that of robots and artificial intelligence. Kate Darling's keynote on Robot Ethics managed to pinpoint an important aspect - the fact that robot ethics is not about robots but about us. There's no escaping our inclination towards anthropomorphism where we project humanity onto non-human entities. We respond to social queues from robots even though we know they are artificial, and we feel bad when the robot dog Spot from Boston Dynamics is being kicked.

Kate quoted Immanuel Kant saying "He who is cruel to animals becomes hard also in his dealings with men", and the same principle is probably applicable to robots too. If we are cruel to robots there is a risk that we become cruler towards other human beings as well. This also entails that if we practice kindness with robots it can help us become more empathic towards humans.

Design lessons from video games

One of my favorite talks of the conference was Designing for Play - What Interaction Design Can Learn From Video Games by Chelsea Hostetter and Ahmed Riaz of frog Design. Being video game fanatics before they were interaction designers, they kept seeing many parallels between interaction design and video game design. During the talk they gave great hands-on tips on which principles from video games can be applied to interaction design, including Trial and Error and Co-op Multiplayer. We can choose to design the simplest path forward but in doing so we risk losing the joy of discovery and achievement, something that can be prevent with a Trial and Error approach.

Chelsea and Ahmed brilliantly demontrated the power of the Co-op Multiplayer principle by letting the audience play a co-op adventure game on their phones while Chelsea took the role of game master, reading the story from an ancient looking book. Everyone got involved in the quest of defeating the imposter monster, and it was a great illustration of how people get more motivated when solving tasks together. Plato was onto something when he said "You can learn more about a person in an hour of play than in a year of conversation", and interaction designers have a lot to learn from game designers.

Learning from live systems

Josh Seiden, co-author of Lean UX, made a great case for hypothesis-driven development and empirical research in his talk Learning From Live Systems - A Design Approach for Behavior. By formulating your hypotheses early on, for example in a Risks Dashboard as shown below, you can visualize what it is you need to learn and go from there to launch services early to learn fast with little effort. For prototyping, it takes a lot less effort to manually simulate the interface by using the Wizard of Oz or Concierge MVP approach instead of actually building the entire backend. The backend of a Concierge MVP prototype doesn't have to be more complex than a trello board.

Designing for life

It's not often you get to listen to a keynote speaker with multiple death threats, but Cameron Sinclair has obviously managed to stir up some strong emotions during his work with humanitarian projects and post-disaster and post-conflict reconstruction programs. In his keynote Designing Life he told the story of how he realized that aid is a buiness, a 60 billion dollar business, and that he was provoked by how expensive it often is. "When I look at the UN and the aid they give, I see a competitor. Aid should not be that expensive, I want to beat them!"

One of the key points of Cameron's talk was that to create sustainable buildings we have to make them lovable. The same principle that applies to co-op games applies to participatory design, when you're invested in a project you become more passionate about it. When Cameron initiated a rogue project of building a school in a Jordan refugee camp for Syrians, he made sure to involve the Syrian refugees in the building process.

Involving the Syrian refugees was a strategy used to protect the project, since the UN would not be able to get away with destroying a school built by refugees, as well as make the school more lovable. Since the construction was also re-deployable, modular and self-built without electricity or water the Syrian refugees would be able to take the school with them when they left the camp and set it up elsewhere.

Awards!

The conference ended in a spectacular party, featuring karaoke, where the winners of this year's IxDA Interaction Awards were announced. A wide range of great design was rewarded, and I was particularly happy that the student project ANNA - breathing assistant from the Umeå Institute of Design not only got the prize for Engaging but also for Best Student. Wayfindr - Independent travel for blind people was also rewarded with duplicate awards, both Empowering and Best in Show. Both ANNA and Wayfindr are great examples of innovation sparked by special needs, and I hope that they in turn will work as inspiration for new and exciting products designed for life.

Next year's Interaction conference will take place in New York, hope to see you there!

PS. Want to know more about sustainable design? Join us in Stockholm 14-16 April at From Business to Buttons and learn what Patricia Moore, Jeff Veen, Susan Weinschenk and Al Gore have to say on the matter!

Conducting good design critique can do wonders for the quality of your interactive design and for your growth as a designer, but it can be hard to take an essay, or a checklist, and apply it. Well, we solved that for you!

Most people are unsure what to look for in a design and most feel uncomfortable putting forward criticism. What if you had a pack of cards with some powerful questions on them? The cards would suggest what to say, and no one would get sore at you for reading a question off a piece of cardboard.

50+ questions

Well now there is such a set of cards. I have authored and collated over 50 questions that are designed to probe and illuminate a piece of interactive design from different perspectives. Some of the questions have even been designed to trigger certain reactions or inherent abilities in the responder (there is more than one Jedi mind trick in the pack). My colleague Hilding Bengtsson has then given them the requisite graphical flourish.

The cards were sent to the printers today. If we are lucky, they should be ready in time for our conference From Business to Buttons. If you aren’t attending the conference you can use the list of questions below or print them out from the pdf. They probably won’t smell, shuffle and stack as nicely as ours, but they should still help you improve your design.

Ways to play the game

One way to use the cards is to gather a group to critique a piece of interactive design. Set a time limit and deal out a handful of cards to everyone. All of you agree to ask at least one question from the cards in your hand. That’s it. I would suggest you let the person presenting do most of the talking and thinking (for more thoughts on attitudes and techniques conducive to a fruitful design critique see my previous essay).

If no one is around, pick a card at random and attempt to answer the question on your own. Or use them as flash cards. Some prefer to ignore the questions altogether and build card castles. That can be a great way to take your mind off your work for a while.

Here are the questions:

Compared to how things are today, what will be easier, simpler or more fun using this design?
What would you like to have with you at the end of this design critique?
What would you like users to remember from their interaction with your design?
If someone else was to take over your design, what would they change?
How would Apple, Google or Disney solve this?
Does the design reject established design patterns. How and why?
What in the design invites and encourages use? What would motivate your users to invest more time and attention?
Are there things in the design that might bore or tire your users?
What is your most important use case? What is your most common use case?
What is the most important thing in this design? In this screen? Why?
What are you most proud of in your design?
What is most interesting here? Why?
Does the design provide users with a clear and useful conceptual model?
How does this work the first time it is used? After a week? A year?
What in your design helps users learn how to use it?
How would you like your design to be perceived (e.g. perceived as secure, simple, fast, flexible, powerful, polished, fun, wild etc.)?
What expectations do users have? What expectations does the design give rise to?
How well does the design scale?
What stands in the way of the most important use cases?
What makes this design unique?
Are there things that could be solved visually, rather than through interaction, and vice versa?
Are users familiar with the terms and concepts used in the design?
Does the user know what to do? When they have done something, do they understand what happened?
Is the design making assumptions that excludes certain types of users (e.g. assumptions about gender, beliefs, knowledge, culture)?
What happens when things go wrong? What could prevent this from happening?
Which parts of the design are you most uncertain about? Why?
If there were no limitations, what would you do?
If you had to remove something, what would you remove? If you had to remove something more, what would it be? Keep going.
How have others solved this design problem?
Is there some service, product, or other phenomenon, that solves a similar problem to yours?
What do you want the user to do?
How do you want the user to feel (e.g. competent, in control, in a state of flow, creative)?
What is the design supposed to accomplish?
What is your client/boss worried about?
Does the design take users with lower levels of sensory, motor and cognitive abilities into consideration?
What is working well in the design? Can it be made even better? Can it be applied elsewhere in the design?
How does the solution provide value for users? In what ways?
Which avenues, solutions and alternatives have you explored and rejected?
In which ways does your design contribute to reducing the negative impact on the environment and on the wellbeing of people?
Have you taken the context where the design will be used into consideration (e.g. location, lighting, ambient noise, other people)?
What reasons do users have for returning to the product or service you are designing? How often do you want them to use it? What is the ideal length of a session?
Is the design too bland? What would happen if it was more polarising? What would happen if you excluded some groups of users?
What would happen if this was bigger/smaller, faster/slower? What would happen if you rearranged the order of things? What would happen if you removed the most important part?
What are we all taking for granted? What would be possible if the opposite of our assumption was true?
How does the design capitalise on our different senses? Are sights, sounds and haptics used and combined for maximum effect?
How do animations and transitions contribute to users’ understanding and experience of the design?
What are your personal goals and wishes for this design? What effect do you want to have on the world and on your users?
What would you do differently if you could start again from scratch?
What would be a showstopper for your users? How could this be prevented from happening?
What would surprise your users and exceed their expectations?
What theme or key idea runs through your design? How could you make that theme or story clearer?
What activities or services is your design competing with? If your users don’t use this design what do they do instead?
Are we doing the right thing right now?

Vår konferens FBTB har som vanligt UX-fokus, men i år lyfter många av talarna upp utmaningar som många säkert känner igen: skillnaderna mellan en chef och en ledare, hur du undviker att fastna i internpolitiska beslutsspiraler och även hur du skapar team som briljerar.

From Business to Buttons var i begynnelsen en konferens för designers. Och det är den fortfarande, men i och med det ökade intresset för konferensen har vi försökt växa med ytterligare ämnesområden.

Ett hett sådant, som på årets konferens kommer behandlas lite extra, är ledarskap. Flera av talarna kommer i år att beröra ämnet. Något som Mikael Aldman, en av inUse grundare och i dagsläget konsult med ett förflutet som produktägare på Västra Götalandsregionen, har märkt:

– Jag ser fram emot Jeff Veen och Simon Bennett på konferensen. De kommer båda två att tala om ledarskap – hur man leder sig själv och medarbetare.

Bygga effektiva UX-team inhouse

Jeff Veen har arbetat som chef i flera kreativa team. På Google, Wordpress och Adobe för att nämna några, men han har också varit vd på Typekit. På FBTB delar han med sig av erfarenheter från de olika organisationerna och deras olika kulturer. Och i det stora hela kan man säga att det kokar ned till en sak: att kommunikation är nyckeln till hur man skapar framgångsrika team och hur man bygger effektiva inhouse-organisationer.

– Hans handfasta råd är applicerbara vare sig du är produktägare, projektledare eller leder en verksamhet!

Talar och håller workshop

Simon Bennett är ett annat namn på Mikael Aldmans lista över spännande talare. Simon Bennet, är en ”guru” inom den agila rörelsen och han har mycket att säga om hur man hanterar makt och politik i organisationer.

– Där har han både erfarenhet och spännande expertis, det finns en mening på hans sajt som jag tycker är väldigt träffsäker: ”Simons particular interest and expertise lie in how the systems and scenarios we find ourselves in drive our behaviour; specifically the ways in which we view and interact with each other and how this affects our perceptions of the world and our decision making processes.”

Simon Bennett kommer förutom att tala på From Business to Buttons även ha en workshop den 14 april med titeln Toyota Kata for the Mind.

Curious about what topics the 8 speakers will be addressing on From Business to Buttons. Here you’ll get the full scoop, or at least a hint.

“How the fudge can I make sense of this mess?” Abby Covert is one of the leading experts on Information Architecture. In a world where everything is getting more complex and we are all experiencing personal information overload, there is a growing need to understand the tools and processes that are used to make sense of complex subjects and situations. She means that IA is a practice of making sense – we are looking forward to hearing her thought on how to turn our Intranet or Website in to finally making sense! (If you want even more in depth knowledge Abby Covert is also hosting a workshop in April 16th.)

Golden Krishnas talk on From Business to Buttons is called ”The best interface is no interface” and is about our love affair with the digital interface – that is out of control. We’ve embraced it in the boardroom, the bedroom, and the bathroom. Screens have taken over our lives. Most people spend over eight hours a day staring at a screen, and some “technological innovators” are hoping to grab even more of your eyeball time. You have screens in your pocket, in your car, on your appliances, and maybe even on your face. But there's a different path according to Golden Krishna. He will challenge our world of nagging, screen-based bondage, and shows how we can build a technologically advanced world without digital interfaces.

Susan Weinschenk till share new research on humans and machines, give a glimpse of the near future and what that future means to those who will be designing our future interactions with technology. This will be a must-see for any designer, her talk is called: Robots, Virtual Reality, and Artificial Intelligence: The Future of Human Interaction With Technology. But which of these technologies are here for the long haul? How does having relationships with machines change us? What happens when our interactions with machines becomes indistuishable from our human interactions? Are our “relationships” with machines changing?

Jeffrey Veen will be sharing some of the experiences he had along the way: notably how they used design as the centrepiece for how he structured Typekit, the company he co-founded a few years ago.

– It's a story of how we invested in culture, to grow a team that trusted and respected each other, and how that led to a much better product over time. A lot of what I'll talk about can be taken back and applied to teams of any size, regardless of how much emphasis they put on design in their product development process.

Patricia Moores talk is called ”From Day One to Day None: The Lifespan Design Challenge”

The most progressive multi-national firms have come to recognize that the key to global market responses lies not in finding the differences between people, but in enhancing their commonalities. As we commit to this new directive, the Design Community understands we must not create for the ”elderly”, or the ”disabled”, rather, for all consumers, of all ages and abilities with equity. Smart firms have embarked on a globalization journey to identify the very human elements that make their offering both appealing and essential. In this era of instant web-based communication, this approach is no longer a choice. It has become a necessity and the greatest Design Challenge of our time.

Don't forget to get your tickets to From Business to Buttons.

Jag är långt ifrån en van flygresenär. Jag flyger typ aldrig. Däremot håller jag på med datorer och digitala gränssnitt hela dagarna. Med den grundkunskapen borde det inte vara så svårt att lösa in en digital biljett. Eller? Hur svårt kan det vara?

Boven i dramat var den här biljetten:

Så här tolkade jag den: Jag förväntas kontrollera att all information stämmer och sen klicka på en av de gröna knapparna. Men när jag visade upp mitt “Travel document” vid incheckningen tog det stopp.

– Du måste ha en QR-kod, sa vakten.

Jag kollade på de två knapparna på skärmen. Jag ville definitivt inte ändra eller avboka så jag klickade på den andra knappen som ledde till en sida som inte fanns. Fem minuter kvar till avgång. Jag började gripas av panik. Räddningen blev min kollega som sms:ade mig rätt QR-kod. Det visade sig att jag skulle klickat på mitt namn under rubriken Hent Mobilbillett. Ganska självklart så här i efterhand. Men när jag stod där med svettig panna, panik i blicken och tunnelseende var det allt annat än uppenbart.

Jag hade velat ha biljetten så här:

Jag har medvetet gjort så få grafiska ändringar som möjligt. Jag kunde ha gjort min skiss mycket snyggare men det är inte bristen på skönhet som är originalets stora svaghet. Väldigt små, enkla och billiga ändringar kan ge stor effekt och betydligt bättre upplevelse. I min skiss är informationen tydligt grupperad och ordnad med det viktigaste överst och minst viktiga längst ned. Rubriker talar om att detta är ett kvitto, inte en biljett. Jag ser direkt vad jag kan och förväntas klicka på. Jag ser också status på mina kollegor, att de redan checkat in och väntar på mig.

Destruktiv knapp

Den viktigaste åtgärden ”Hämta flygbiljett” syns tydligt och jag förstår att det är min egen biljett eftersom knappen är placerad bredvid mitt namn. Knappen är grön och leder vidare i processen. Den andra åtgärden ”Ändra/avboka" är också viktig, men sekundär. Det är osannolikt att jag kommer att trycka på den så den borde var mindre framträdande. Den är också ”destruktiv” så den röda färgen funkar som en varning. Stödinformation finns längst ner i sidfoten och avviker visuellt från resten. Lätt att hitta utan att störa eller röra till det men ska erbjuda en hjälpande hand om något går fel.

Stress försvårar

Med den här designen skulle jag inte ha några som helst problem att hitta rätt. Jag ser tydligt vad jag förväntas göra och vad jag ska undvika. Hur informationen presenteras och grupperas är lika viktigt (eller viktigare) än själva informationen. "The information hierarchy is the message” som man brukar säga. Eller som jag precis hittat på. 😉

Det jag fått med mig från upplevelsen är insikten hur dåligt man läser allt som står. Speciell när man är under stress, på språng och ovan användare/resenär.

I framtiden vill jag självklart ha smarta digitala biljetter som likt en privat reseledare visar mig vägen på flygplatsen, håller koll på tiden för avgångar och förseningar samt ser till att jag alltid känner mig trygg och vet vad mitt nästa steg är. Fram tills dess kan jag nöja mig med små förbättringar som till exempel en väl utformad biljett.

We are opening our first US branch in Denver. Since autumn inUse has been working with Denver to help them become a smarter, more sustainable city. This is a part of inUse's venture in becoming the digital partner of choice for all cities and companies who want to become more sustainable.

The City of Denver is one of the fastest growing cities of US today. To meet the challenges with a growing population the city is working hard on becoming a Smart and more Sustainable City – in all aspects. To succeed they partnered up with Panasonic. The partnership's goal is to enhance access to and development of community engagement, energy efficiency, water conservation, public safety, healthcare and other public services.

inUse in charge of Service Design

Service Design is an intrinsic part of Smart Cities, and while Panasonic is extremely strong on engineering, they have room for more Service Design. They looked for a strong partner on the strategic side of Service Design and involved inUse.

The focus was at first to help Panasonic in the engagement with Denver mostly with three things:

To understand citizens' needs and behaviors, and to perform data-driven analysis and on-site observations and interviews, learning about people's needs and understanding where there is a window for improvement.
To visualize design solutions for different ideas that pop up, based on citizens' needs and technological opportunities, aiming for city goals on sustainability.
To engage and organize the city leaders as a collective on how to make decisions at a pace that allows for radical changes towards a Smart and Sustainable City. In short; to find a smart way of working.

Building our branch

inUse started by sending CEO Kjell Persson, one of the owners Ingrid Domingues, and the UX Director of physical design Fredrik Andersson to Denver. Right now the Denver branch has two Service Designers, but the goal is to be 10 employees in a year. The long-term contract with Panasonic will hopefully expand beyond the City of Denver and inUse will grow the office and take on more clients.

Ingrid Domingues and Kjell Persson in action in Denver.

Are you curious and want to know more about what we are doing in Denver – and of course, HOW we’re doing it – reach out to Pia-Karin Åkesson and we’ll come to your office and elaborate.

We also promise to keep you up to date on what we are doing in Denver, sharing stories and design.

Andreas Ringedal är vårt senaste tillskott på Göteborgskontoret. Vi frågade ut honom om hans drömuppdrag.

Vad har du gjort tidigare?
– Jag har pluggat till civilingenjör inom design och produktutveckling vid Linköpings Universitet. En utbildning där teknik och design sätts i ett användarperspektiv och som beaktar hela kedjan, från idéstadie till färdig produkt eller tjänst. Efter examen har jag arbetat inom fordon och medtech med både fysisk och digital produktutveckling. Jag har med andra ord en bakgrund av blandad karaktär. Det jag saknat i tidigare jobb är bristen av och förståelsen för vad en ordentlig användarresearch har för betydelse, något som är högsta prioritet på inUse!

Vad är det allra bästa med att arbeta som interaktionsdesigner?
– Det bästa är variationen, problemlösandet, bredden och det faktum att det handlar om att sätta människan i fokus. Det är ett omfattande fält där allt från strategi och research till visualisering ingår. Det blir aldrig tråkigt. Utvecklingen av nya tekniker och metoder går snabbt och det gäller att hänga med. Det är definitivt ett yrke som ligger i startgroparna och det är spännande att vara en del av dess utveckling.

Hur ser ditt drömjobb ut?
– Att få jobba med designutmaningar i ett större perspektiv som påverkar den stora massan, finns det dessutom inslag av fysiska produkter är det ett plus. Teknik blir mer och mer integrerat i samhället och det ligger en stor utmaning i hur ska vi tänka för att på bästa sätt utveckla för våra behov, fokusera på vad som faktiskt skapar värde och hur vi designar för ett hållbart samhälle. Det är superspännande områden.

– För att komma dit tror jag det är viktigt med team som involverar tvärvetenskapliga kompetenser för att få en bredd så att behov och intressen fångas upp i ett tidigt skede. Sen så får vi absolut inte glömma att involvera slutanvändarna från början för att validera koncepten och behoven, det är då innovation föds.

– En dröm jag har är att få arbeta med designresearch på olika platser i världen. I och med den ökade globaliseringen finns det mycket att lära från andra delar av världen men samtidigt är det väldigt viktigt att ta vidare den kunskap och erfarenheter vi har här. Det finns många bra sätt man kan påverka till att jorden ska bli en bättre plats för alla, som designer är du i allra högsta grad en viktig del av den utvecklingen!

What's the Future of Human Computer Interaction? The Brain Lady, Susan Weinschenk will give you a glimpse of what's in store with the behavioral science aspect of designing for the new technologies.

First of all, we are so happy to have you at From Business to Buttons in Stockholm! Let’s start this with you explaining your alias The Brain Lady – tell us the story!
– I have always loved studying brain research and how it relates to human behavior. When I was working on my Ph.D. in Psychology, my graduate research and thesis was on measuring brain activity in the left and right hemispheres. Later I kept up on reading brain research. One day I was setting up a classroom to teach a workshop for the clothing retailer in the US, Lands End. While I was setting up the room one of the workshop participants walked into the room. She couldn’t remember my name, so she said, “Ah, here she is, the Brain Lady”. I loved the name and so I kept it.

The future of the UX industry, how do you see it evolving?
– That’s kind of the subject of my keynote at the conference. I believe that UX professionals will be asked more and more to take on the role of behavioral scientist and to design the relationships we have with our technology. And I hope that our tools for design become so intuitive that we can focus more on design and less on how to use the latest tool!

What will you be talking about on FBTB?
– My keynote talk is on Robots, Virtual Reality, and Artificial Intelligence: The Future of Human Computer Interaction. I’m fascinated with the behavioral science aspect of designing these new technologies. We as designers will have to figure out the behavioral science of interacting with machines that we actually have relationships with.

How important is behavioral science in the UX field from your point of view? Can you make it without it?
– Well, I’m a behavioral scientist, so of course I’m going to say that behavioral science is critical to UX! When you design a user experience you are by definition designing an experience for a person or a group of people. How people react to and interact with the experience that you have designed is based heavily on how people see, think, hear, decide, feel, and so on. So the more you know about brain and behavior science the better able you are to design useful, and engaging experiences.

I found this video by you that I love. How did you come up with this idea for the video and why did you do one?
– I love working in video. This was one of the earlier videos I created. I’m friends with the people at TruScribe who do the animated whiteboard videos, and I’m passionate about how to present in a way that engages your audience, so I thought we would partner on doing an animated video on engaging presentations.

A short introduction video about the workshop Design For Engagement: How to design so people take action that Susan will lead in while in Stockholm.

You have worked with so many companies, but which design are you most proud of?
– I recently did some work for an online clothing retailer based in the US. This research was a psychographic exploration of potential new customers. We were testing hypotheses. For example: A huge part of their brand is that shipping is overnight and free. Is this important? Do people value that? Another hypothesis: People want the shopping experience to be efficient – the site should be usable so people can find what they need and buy it without having to spend a lot of time or go to a lot of screens. Is that hypothesis true? Is that the type of user experience people want from their online store? I had to figure out how to test these and other hypotheses. We created a structured interview protocol and I interviewed and observed people shopping at the site online as well as some of their other favorite sites. The research results were surprising and somewhat controversial for the client. For example, both of those hypotheses turned out to not be true. People wanted control over the shipping options more than they wanted it free and overnight and people wanted to have fun shopping for the clothing. They assumed it would be efficient and easy – what they really wanted was fun. They wanted it to be a longer, more fun experience.

Want to hear more from Susan? Get your tickets to the conference on April 15. Susan is also hosting a very popular workshop titled Design For Engagement: How to design so people take action. But hurry – there are, as we blog, less than 10 seats left!

Ibland är dålig design i själva verket god. När man ser till helheten.

Den gamla torktumlaren började rossla och rassla och lukta misstänkt bränt. Ut åkte den ur bostadsrättsföreningens tvättstuga, och en ny kom in.

På den gamla tumlaren satt luftkanalen med luddfiltret inne i maskinen. Man kom åt dem genom en särskild lucka - en normal, ingenjörsmässig maskinlösning. Men den nya maskinen såg ut så här:

torktumlare

Luddfiltret helt öppet - alldeles under hålet för torktrumman.

En otroligt korkad design, eftersom man riskerar att ludda ner all sin tvätt när man ska ta ur den ur trumman.

Eller?

Få saker är så mytologiskt laddade som luddet i tvättstugan. Men det är inte bara ett ämne för ståuppare och revysketcher. Bilderna nedan är från SVT Nyheters dokumentär "Välkommen till Sverige", om Marianne Lotsave, kvotflykting från Kongo som valts ut för att komma till Sverige. En av de viktiga sakerna att lära sig i sitt nya boende är ... just det, att ta bort luddet. (Själva dokumentären finns inte kvar på SVT Play, men ett nyhetsklipp om filmen kan ses till maj 2016.)

ur SVTs dokumentär Välkommen till Sverige

Den röda lappen i tvättstugan är som synes enbart på svenska. Kanske kan man sätta upp en översättning till kituba, lingala eller rwanda.

Filmen sändes i maj 2015. Sedan dess har som bekant flyktingströmmen bara ökat. För några veckor sedan pratade jag med ett bostadsbolag, som var bekymrade: Hur ska vi lösa luddfrågan när vi behöver skyltar på tio olika språk?

Men! Den nya designen gör det uppenbart att man behöver ta bort luddet. Och den tvingar effektivt alla att ta bort luddet INNAN de tömmer tumlaren. Både de osolidariska som tänkt strunta i det, och de ordentliga som hade TÄNKT men mycket väl bara kunde glömt det.

Så vad som synes vara en rätt dålig lösning, när man tittar närsynt enbart på den primära funktionen – ”Ludd som riskerar fastna på tvätten igen, bah! ” – är egentligen bra, när man ser på det större systemet: hur många som använder tumlaren, hur verkligheten ser ut för användarna, om inte alla gör precis som man ska alltid ... och vilka konsekvenser det kan få i form av ilska, frustration och missämja mellan grannar.

Men det blir förstås färre arga lappar för den som uppskattar sådana. ;)

Det är inte de största, mest galna och innovativa idéerna som kommer förändra en stad till att bli mer hållbar. Det är inte så man skapar Smarta städer. Det börjar i det lilla, ibland i något så enkelt som att ställa frågan: Hur får vi fler pendlare att ta tåget istället för bilen?

Hur skapar man egentligen en ”Smart stad”? Det finns en uppsjö av definitioner och alla verkar ha sin uppfattning om vad som innefattas i konceptet. Men istället för att skriva om vad det är och inte är vill jag gärna beskriva ett konkret case från staden Denver, som vi hjälper att blir en smartare stad. Ett exempel som jag faktiskt jobbat med och utvecklat genom att arbeta med service design som verktyg.

Ett av de projekt jag arbetade med i Denver var Park-N-Ride, enkelt förklarat: pendelparkeringsplatser. Det är stora parkeringshus på fem eller fler våningar som ligger i anslutning till buss- eller pendeltågstationer längs huvudlederna in mot stadens centrum. Målet med dem är att fler ska ställa bilen på morgonen och åka kollektivt in till arbetet. I Denvers hållbarhetsmål fanns bland annat önskemålet att öka nyttjandet av Park-N-Ride. Vilket skulle göra staden bättre på fler sätt: bland annat för mer effektiv användning av infrastrukturen av staden – alltså färre trafikstockningar med köer och bättre nyttjande av tågen som går. Vi hann så långt som att göra user research och konceptskisser på ett fåtal dagar.

Intervjuer i 4 garage

Vi började med att kontakta Denvers mycket duktiga statistiker. Staden har stenkoll på hur människor rör sig i staden: gående, med bil och med cykel. Baserat på den statistiken fick vi reda på att 70 procent av pendlingen utgörs av människor som kör ensamma till jobbat. Inkluderat fotgängare, kollektivresenärer och cyklister. Den siffran ville vi påverka.

Vår hypotes var att om staden kan ge relevant realtidsinformation på rätt ställe – och vid rätt tillfälle – skulle vi kunna påverka människor att ställa bilen vid en Park-N-Ride. För själva systemet och grunden fanns redan där: flera stora parkeringskomplex med avfarter från motorvägarna, precis i anslutning till en tågstation. Och med den hypotesen i bakhuvudet besökte vi fyra olika Park-N-Ride-garage för att intervjua användare om deras drivkrafter och motiv för att använda – eller inte använda systemet.

Massor med intervjuer

Vi lärde oss mycket av intervjuerna. De flesta vi talade med använde systemet ibland, när det passade. Man ställde bilen för att man såg hälsofördelar med det, men det kunde också vara säkerhetsaspekter. Som att vintern kunde vara riktigt snöig och därmed innebära en säkerhetsrisk.

När användarna körde bilen hela vägen till jobbet berodde det ibland på att de hade saker i bilen som var tunga att bära av och på ett tåg. Men det kunde också vara att det utanför parkeringshuset inte fanns information om P-huset var fullt eller ej. En kvinna berättade att hon ibland hade varit tvungen att köra igenom fem våningar i två parkeringshus bara för att upptäcka att det är fullt, köra ut på motorvägen igen och välja nästa Park-N-Ride innan hon hittade en ledig parkeringsplats.

En annan ville inte stanna för att det saknades riktigt gott morgonkaffe vid pendeln. Sällan var det en pengafråga, många i Denver får pendlarkort som en förmån av sin arbetsgivare.

90 Uberresor för research

När jag bodde i Denver intervjuade jag också runt 90 Uberchaufförer. Varje resa blev ett tillfälle att förstå vardagen ur ett medborgarperspektiv. De flesta av dem hade inte använt Park-N-Ride och för dem som aldrig använde var det ofta en fråga om dålig kännedom i kombination med bekvämligheten eller det personliga utrymmet bilen erbjuder, som hindrade dem från att använda sig av pendlingsparkeringarna.

Med denna kunskap i bagaget började vi konceptskissa. Det vi kom fram till var att bilförarna behövde information i specifika beslutspunkter – när de kommer till avfarten för Park-N-Ride skulle de få information som fick fler att svänga av och ställa bilen.

En lösning var att utforma realtidsskyltar några km ifrån själva avfarten till pendelstationen som ger föraren aktuell information om kö-läget framför och hur lång tid tåget tar. Det är inte kö hela dagen, men kör du in till jobbet vid de mest trafikerade tiderna är det nästan alltid trafikstockning. Detta ger en uppdatering för resenären om att det finns tid att spara om du ställer bilen och väcker dessutom tanken innan beslutet om att köra av måste fattas.

När resenären kommit närmre och befinner sig vid den faktiska avfarten får de information om lediga platser i parkeringshuset. Det ger dem en indikation om det är värt att svänga av eller att köra vidare till nästa Park-N-Ride. Vi föreslog också att man borde ge bilföraren realtidsinformation om när nästa tåg går från perrongen. Ingen tycker ju om att stress i onödan, på detta sätt vet resenären om det är 2 eller 15 minuter till nästa tåg går och kan anpassa sin körning (och välmående) efter det.

Nu börjar resenären närma sig parkeringsgaraget. Då får hen lite mer information om hur lång körtid det är beräknat innan man är framme vid stationen och antalet lediga platser i garaget. Man får också reda på när nästa, samt näst-nästa tåg kommer och även viken typ av service som finns där; i detta exempel är det café och wifi.

Nu är bilföraren framme. Att investera i smarta lösningar inne i parkeringshuset ger enkelt en vy som visar på vilket plan man hittar parkeringsplats så att man inte snurrar runt och letar i onödan.

För att få reda på vad smarta skyltar kan göra och vilka aspekter som är viktiga att tänka på i utförandet talade med Trafikverket i Sverige. Det finns långtgående försök med smarta skyltar bland annat längs E6:an mot Göteborg, men de är inte lika vanliga i USA.

När vi var klara med skisserna gjorde vi även en storyboard som vi presenterade för statstjänstemännen.

Det vi har gjort är enkla lösningar, men som inte finns idag. Det är inte helt galet kreativt och vilt – för Denver handlar det om att skapa ett realistiskt investeringsunderlag och att visa hur en lösning ska utformas för att göra skillnad och skapa effekter.

Vi på inUse bidrar med att förankra idéer i riktiga behov samt att testa och prototypa. Att hitta på roliga och innovativa idéer är inte alls svårt i en sådana här miljö om du är interaktionsdesigner. Det svåra, och det som verkligen gör skillnad är att koordinera de många initiativ och idéer som redan finns. Att undersöka medborgarnas behov och nytta av initiativ och se till att lyfta de som kan göra verklig skillnad. Det har varit en av de stora utmaningarna för mig personligen. För staden, tjänstemännen och invånarna sitter redan på miljontals idéer, det är vårt jobb att få dem att hända och se till att nyttan verkligen uppstår i användningen.

Vill du arbeta i Denver-teamet? Lämna in en intresseanmälan redan idag. Eller vill du att vi kommer till ert kontor och berättar mer om vårt samarbete med staden Denver och Panasonic? Mejla Pia-Karin Åkesson.

I mars utlyste vi en tävling där priset var två biljetter till FBTB. Årets vinnare heter Martin Flennfors, en UX-student från Alingsås.

Hej Martin och grattis till vinsten! Berätta lite mer om dig själv.
– Jag bor i skogen utanför Alingsås med två pojkar och tre katter. Jag läser andra året på User Experience Design vid Högskolan i Skövde. Utanför studierna gör jag lite små design/layout-uppdrag när tid finns.

Var har du förväntningar inför From Business to Buttons den 15 april?
– Jag har höga förväntningar och jag tycker det ska bli riktigt kul att inspireras av och kanske mingla med några av branschens främsta!

Vad ser du mest fram emot?
– Att årets upplaga fokuserar kring hållbarhet och med en sådan ikon som Al Gore kunde inte passat mig bättre då jag själv tycker att saker som ekologi, hållbar utveckling och djurrätt är extremt viktiga saker att alltid ha med sig - det är dags att vi börjar ansvara för allt levande och slutar tänka kortsiktigt. Ur mitt UX-intresse kommer det främst bli kul att höra den ruggigt kompetenta Margaret Gould Stewart, men listan kan göras lång.

Den 11 april stänger biljettförsäljningen till From Business to Buttons, har du inte köpt biljett ännu? Gör det så snart som möjligt och säkra din plats.

Trots det lite klyschiga temat så lyckas Webbdagarna i Stockholm leverera en blandning med både inspiration och matnyttigt material.

Webbdagarna i Stockholm förra veckan var som vanligt två dagar och med ett stort deltagartryck. Temat för året var Kunden i fokus. Något som alla såklart säger är viktigt, men antagligen rätt få lyckas med.

Jag tycker att programmakarna för Webbdagarna lyckades leverera en bra mix. Från de stora talarna på scenen till de mindre kunskapsspåren – flera med tydligt design- och UX-fokus (Yäy!).

Våga väcka känslor

En röd tråd jag personligen snappade upp var att många tryckte hårt på att vi som arbetar med webben bör – eller snarare måste – väcka kundens känslor. Vare sig du är ansvarig för ett intranät och har interna användare, säljer småpryttlar till konsumenter eller ska få patienter att hitta rätt i en vårdguide så ska ditt innehåll och/eller din design väcka känslor.

Det funkar helt enkelt inte längre att vara:

Tråkig. Väcker ditt innehåll inget engagemang så kommer din användare snabbt att scrolla förbi till nästa ”grej”, eller ännu värre – till din värsta konkurrent. Skapa historier i god storytelling-anda och få folk glada eller i alla fall mer positiva så konverterar de bättre – vare sig de ska klicka på ”Köp” eller läsa mer om er senaste företagsinterna nyhet. Om detta talade Nathalie Nahai, i ett för övrigt mycket bra föredrag om hur du utformar webben för att tillfredställa kundens hjärna.
Aggressiv med Köp-pushar. Som konsument har du ofta ett hum om vad du är ute efter redan när du besöker en sajt. Men de flesta av oss vill gärna klicka runt lite på egen hand utan att tio olika, men relativt enformiga, säljbudskap poppar upp. Spotifys Rahul Lindberg Sen höll ett underhållande pass om att brygga sin egen ”Customer Relation Sauce” för en långvarig kundrelation.
För traditionell. Användarna vill i större utsträckning ha mer ”bang for the buck”. Det räcker inte med att spamma dem eller med att ha en katchig reklamjingel. De vill ha en dialog med dig och bli inspirerade av det du förmedlar, menade Vigor Sörman på Splay.

Satsa framför allt på att väcka en reaktion hos dina användare. Målet bör vara att de ska lämna din webbplats med en annan känsla än då de först klickade in. Och det kanske är att närma sig kärnan av temat; Kunden i fokus. Att få kunden att känna något inför er pryl, tjänst eller vad ni än tillhandahåller. Men hur gör man då? Hur vet man vad kunden verkligen tycker är roligt, underhållande, inspirerande och ett bra säljbudskap? Ett sätt är att ha en bättre dialog med dem i vardagen; på Facebook-sidan eller på sajten. Jag tror dock att den bästa investeringen är ett grundligt förarbete där du förstår dina användare. Det finns flera sätt att göra det, Effektkartläggningär ett och Customer Journey Mapping är ett annat verktyg.

Hur nöjd är jag?

Då är ju den självklara uppföljningsfrågan: Hur väl lyckades Webbdagarna med sitt tema? Att sätta mig, kunden i fokus. Här kommer en mycket kort analys:

Jag hade inte tråkigt, innehållet på scenen fick mig att sitta kvar i stolen på Waterfront och lyssna. Jag har valt att skriva denna bloggartikel för att föra innehållet vidare – typiskt beteende för den som lyckats i sin Storytelling. (Tack Natahalie Nahia!)
Jag blev inte utsatt för några aggressiva köp-pushar. Kanske eftersom jag redan köpt min biljett och Webbdagarna inte försökte sälja på mig något mer under själva konferensdagarna. Att jag är nöjd borgar ju även för att de lyckats blanda ihop en bra kundrelations-sås och att jag konverterar även nästa år.
Traditionellt tråkigt…? Visst, det var inga nya helt galna inslag. Men jag förväntar mig inte det när jag ska på konferens. Jag trivs med att sitta ner och lyssna till grymma talare. Dialogen tycker jag var på topp: Jag twittrade väldigt mycket (även från toan) vilket måste inneburit att jag ville dela med mig av sådant jag såg och hörde – vilket torde vara Webbdagarnas mål.

Tack för denna gång Webbdagarna. Vi ses säkert nästa år.

(Fotograf toppbild: Martin Fälström, Webbdagarna )

I kommande iOS-uppdatering kan det finnas en uppdatering som märker av när du är berusad. Då tar din iPhone egna initiativ och stänger ned funktioner som kan vara känsliga för dig att använda.

I förra veckan höll Apple event och berättade om flera nyheter. Både nya lurar och uppdateringar i operativsystemet iOS är redan släppta. Eftersom den nya telefonen inte innebar några revolutionerande innovationer började många journalister redan nu snoka om framtiden. I efterspelet har en utvecklare i Asien som analyserat koden i betaversionen av iOS 9.4 hittat en del intressanta saker. Där det mest roliga är en funktion som snabbt fick hashtagen iDrunk på sociala medier.

En samling funktioner

Vad man hittat är att Apple tagit fram en algoritm som ska kunna märka av när användaren har druckit för mycket och då kunna spärra vissa funktioner på iPhones. Det rör sig till exempel om Messenger och telefonboken.

Efter att informationen kommit ut på bland annat Techcrunch har det spekulerats vilt på utvecklarforum om hur algoritmen ska funka. De flesta verkar tro att den kommer att använda sig av positionering – är användaren nära en bar eller besökt/checkat in på en spritaffär? Men många tror också att accelerometern kan komma att användas för att mäta hur användarens rörelsemönster ser ut. Några till tipsar om att iPhones borde kunna börja göra textanalyser och snabbt märka av ökande antal skrivfel – hur ofta måste autocorrect användas? Skiljer det sig från det ”vanliga” användningsmönstret?

Liknande appar på marknaden

Det finns redan nu ett antal appar som har liknande funktioner: att man som användare till exempel kan spärra Messenger och andra kommunikations-appar under ett antal timmar. Exempel är Designated Dialer och Drunk Lock för Android. När de sistnämnda är aktiverad måste användaren lösa en rad matematiska problem för att låsa upp de sociala funktionerna igen.

Kruxet med dessa är ju dock att användaren måste göra inställningen innan alkoholintag, och glömmer man det är det fritt fram att härja loss bland kontakterna. Detta gap hoppas Apple kunna fylla, där deras algoritm själv kommer att spärra telefonnummer, sociala medier, överföringar av pengar mellan konton och en anpassad stavningskontroll.

Boven i dramat var den här biljetten:

– Du måste ha en QR-kod, sa vakten.

Jag hade velat ha biljetten så här:

Destruktiv knapp

Stress försvårar

Det jag fått med mig från upplevelsen är insikten hur dåligt man läser allt som står. Speciell när man är under stress, på språng och ovan användare/resenär.

We are opening our first US branch in Denver. Since autumn inUse has been working with Denver to help the city become smarter and more sustainable. This is a part of inUse's venture in becoming the digital partner of choice for all cities and companies who want to become more sustainable.

The City of Denver is one of the fastest growing cities in US today. To meet the challenges of a growing population the city is working hard to become a Smart and more Sustainable City – in all aspects. To succeed they partnered up with Panasonic. The partnership's goal is to enhance access to and development of community engagement, energy efficiency, water conservation, public safety, healthcare and other public services.

inUse in charge of Service Design

The focus was at first to help Panasonic in the engagement with Denver mostly with three things:

To understand citizens' needs and behaviors, and to perform data-driven analysis and on-site observations and interviews, learning about people's needs and understanding where there is a window for improvement.
To visualize design solutions for the ideas that pop up, based on citizens' needs and technological opportunities, aiming for city goals on sustainability.
To engage and organize the city leaders as a collective on how to make decisions at a pace that allows for radical changes towards a Smart and Sustainable City. In short; to find a smart way of working.

Building our branch

Ingrid Domingues and Kjell Persson in action in Denver.

Are you curious and want to know more about what we are doing in Denver – and of course, HOW we’re doing it – reach out to Pia-Karin Åkesson and we’ll come to your office and elaborate.

We also promise to keep you up to date on what we are doing in Denver, sharing stories and design.

Andreas Ringedal är vårt senaste tillskott på Göteborgskontoret. Vi frågade ut honom om hans drömuppdrag.

What's the Future of Human Computer Interaction? The Brain Lady, Susan Weinschenk will give you a glimpse of what's in store with the behavioral science aspect of designing for the new technologies.

A short introduction video about the workshop Design For Engagement: How to design so people take action that Susan will lead in while in Stockholm.

Ibland är dålig design i själva verket god. När man ser till helheten.

Den gamla torktumlaren började rossla och rassla och lukta misstänkt bränt. Ut åkte den ur bostadsrättsföreningens tvättstuga, och en ny kom in.

På den gamla tumlaren satt luftkanalen med luddfiltret inne i maskinen. Man kom åt dem genom en särskild lucka – en normal, ingenjörsmässig maskinlösning. Men den nya maskinen såg ut så här:

torktumlare

Luddfiltret helt öppet – alldeles under hålet för torktrumman.

En otroligt korkad design, eftersom man riskerar att ludda ner all sin tvätt när man ska ta ur den ur trumman.

Eller?

Få saker är så mytologiskt laddade som luddet i tvättstugan. Men det är inte bara ett ämne för ståuppare och revysketcher. Bilderna nedan är från SVT Nyheters dokumentär ”Välkommen till Sverige”, om Marianne Lotsave, kvotflykting från Kongo som valts ut för att komma till Sverige. En av de viktiga sakerna att lära sig i sitt nya boende är ... just det, att ta bort luddet. (Själva dokumentären finns inte kvar på SVT Play, men ett nyhetsklipp om filmen kan ses till maj 2016.)

ur SVTs dokumentär Välkommen till Sverige

Den röda lappen i tvättstugan är som synes enbart på svenska. Kanske kan man sätta upp en översättning till kituba, lingala eller rwanda.

Så vad som synes vara en rätt dålig lösning, när man tittar närsynt enbart på den primära funktionen – ”Ludd som riskerar fastna på tvätten igen, bah!” – är egentligen bra, när man ser på det större systemet: Hur många som använder tumlaren, hur verkligheten ser ut för användarna, om inte alla gör precis som man ska alltid ... och vilka konsekvenser det kan få i form av ilska, frustration och missämja mellan grannar.

Men det blir förstås färre arga lappar för den som uppskattar sådana. ;)