Kursen Användbarhet i Praktiken är en av våra mest populära. Den hålls ofta av Nils-Erik Gustafsson, en av våra mest seniora interaktionsdesigner – som dessutom är mest senior i att utbilda andra.

Nils-Erik Gustafsson har fått betalt för att jobba med användbarhet sedan 1982. Efter sina civilingenjörsstudier i Datateknik på LiTH gjorde han sitt exjobb inom människa-datorinteraktion på CERN, det europeiska partikelfysiklaboratoriet i Genève. När han kom tillbaka till LiTH hade det dykt upp en ny kurs, Interaktiva system, som han gärna ville gå, men efter att ha pratat med kursansvarig fick han gästföreläsa istället. Och på den vägen är det.

– Jag har jobbat som anställd inom IT- & telekomindustrin och som konsult, samt en sejour på nästan fyra år på Skatteverket, där jag som webbstrateg var ansvarig för myndighetens intranät. Sedan snart två år finns jag på inUse i Stockholm, berättar Nils-Erik.

Erfaren kursansvarig

Parallellt med sitt arbete har han gästföreläst på de flesta svenska universitet och högskolor. För honom var inUse Academy en bidragande faktor till att han tackade ja till att börja arbeta på inUse. Kurserna är en naturlig del av verksamheten och alla lärare är, precis som Nils-Erik, yrkesverksamma konsulter. 

– ”Man lär så länge man har elever”, brukar jag säga. Att vara pedagog har många likheter med att vara interaktionsdesigner: Det handlar om att kommunicera med de mest skiftande användare och vara beredd på det oförutsägbara.

Teori – och mycket praktik

AIP-kursen är ett exempel på hur vi på inUse varvar teori med praktik och delar med oss av våra erfarenheter. Kursen är en introduktion till hur man arbetar för förbättrad användbarhet i produkt- och tjänstedesign. Den introducerar grundläggande teori och ger handfast övning i att använda ett antal olika metoder, som hur man genomför intervjuer och användningstest.

I din mening Nils-Erik, vem har mest nytta av att gå kursen?
– Kursen är värdefull för alla, men särskilt för produktägare, projektledare, beställare, chefer, utvecklare och testare. Den fungerar också som introduktion till den som vill utvecklas och bli UX-designer.

Vilka frågor/utmaningar brukar deltagarna komma till kursen med?
– En vanlig fråga är hur många försökspersoner man behöver ha vid ett användningstest. Jag brukar svara att ”En enda representativ användare är 100 gånger bättre än ingen!” men att det naturligtvis är bättre med en handfull. Beroende på om resultatet är entydigt eller ”spretar” kan man behöva flera försökspersoner. Men det handlar om en slags ”negativ bevisföring”. Så länge någon stöter på problem kan man vara säker på att fler kommer att göra det, men även om alla är nöjda och glada är det ingen garanti. 

... Och vilken är den mest oväntade frågan?
– Den mest oväntade fråga jag har fått är "Kan du berätta något om apors korttidsminne?", och glädjande nog kunde jag faktiskt göra det!

Vad är enligt dig essensen av kursen?
– Kvintessensen i kursen är mitt eget motto "Det ska vara lätt att göra rätt och svårt att göra fel".

***

Användbarhet i praktiken är en tvådagarskurs med två lärare som blandar teori och praktiska övningar. Vi håller öppna kurser på våra tre kontor, Stockholm, Göteborg och Malmö, (nästa tillfälleär redan den 1 juni) men genomför med förtjusning även kundanpassade kurser hos er! Kontakta vår kurssamordnare Jane Murray med dina frågor och önskemål.

Tvättmaskinen som piper varannan minut, mikron som aldrig ger upp och förvirringen när två maskiner råkar ha samma slags pipljud. Hur kommer det sig att vitvarorna designas med så starka (och ofta arga) åsikter? Och varför är ljuden valda för att störa våra liv?

På ett frukostmöte hos inUse började vi diskutera hur vitvaror stör våra liv.

Hemma hos oss har vi lärt oss att anpassa våra liv efter våra vitvarors åsikter. Vi torkar snabbt av spishällen då den blir superarg om den är blöt. Och gud nåde dig om du ignorerar tvättmaskinen – den dubbelpiper i en jämn frekvens när du bekvämt sitter i soffan med en katt i knäet. Undrar om våra katter ogillar vitvarornas åsikter mer än vi?

Och hur ofta har man inte rotat runt i frysen när den efter en minut börjar tjuta ihärdigt och man letar febrilt efter en mute-knapp (men som jag tydligen gjort – istället råkat sänka den inställda temperaturen varje gång pipet börjat vilket resulterade i att frysen till slut gick på högvarv och brummade högt). Alternativt, med frusna fingrar börja riva runt i frysen som en hungrig galning med mer eller mindre lyckat resultat. Det har hänt att jag stängt frysen och försökt fundera var den där matlådan egentligen ligger för att sen försöka öppna dörren till frysen på nytt vilket alltid är en spännande styrkeövning. Jag kommer ihåg denna panik specifikt när vi hade en nyfödd som var med överallt och som jag helst inte ville väcka, men ändå ville hitta mat i frysen – vilket dilemma.

Hur kommer det sig att ljuden på vitvaror har valts så de stör våra liv?

Vår diskmaskin sköter sig hyfsat. Den piper tre gånger + ett dubbelpip och sen är den tyst och glad igen och vi kan plocka ur disken när det passar oss och vårt liv.

Jag gillar min diskmaskin mest av alla vitvaror hemma tror jag. Kanske att jag gillar kylen mest då den inte har några åsikter alls. Åsiktsfritt är skönt.

Torktumlaren hade åsikter i början men den har en ikon med ett ljudhorn på. Trycker man på den piper den inte alls. Dock tumlar den och håller din tvätt varm tills dess att du öppnar luckan, så du hör ju när den är färdig på ett sätt, men ändå mer mjukt och subtilt.

Mikrovågsugnen är nog värst. Inte bara för att den har massor med knappar och program som jag fortfarande inte har en aning om vad de egentligen gör. Men också för att den ihärdigt piper tills du orkar hämta födan du värmt inom den. Kanske går det att stänga av detta pipande? Vem vet? Det är inte uppenbart i alla fall mitt bland alla programknappar och underliga ikoner. Då måste jag hämta manualen och vem orkar leta fram den egentligen?

Nej, jag fortsätter låta den störa mitt liv, intensivt...

En händelse jag tydligt kommer ihåg var när vår köksassistent febrilt blinkade rött och pep när jag satte blendern i fästet. Rött är ju dåligt och pipet lät surt men vad var det jag egentligen missat? Blendern satt fast, jag hade ju satt pil mot pil och vridit om.

Jag tittade faktiskt på manualen: ett stort papper med bilder – alltså ingen text. Jag googlade och letade efter förklaringar till varför assistenten inte startade utan bara blinkade och skrek på mig. Det gick så långt att sambon tog sig till affären, där den var inhandlad, för att felanmäla den.

Efter ett par dagar hade sambon lyckats lista ut vad felet var – vi hade inte stängt locket i toppen på rätt sätt. Sedan dess har den gått som på räls.

Så, frågan är varför vitvarorna är designade med så starka (och ofta arga) åsikter. Är vi för lata och de har fått i uppgift att få oss att röra på oss? Det är kanske dåligt att glömma tvätten så det är bäst att tvättmaskinen tjatar, tjatar och tjatar tills dess att vi sköter oss och plockar ur den blöta tvätten? Tvätt luktar ju surt men det tar ju ett par timmar innan man kommer till den kritiska punkten.  

Om vi inte plockar ur maten ur mikron på absolut stört kanske den glöms och möglar och du får gå hungrig i all evighet?

Vatten på spishällen kan jag dock se nyttan att larma om. Om något kokar över och du inte har maten under uppsikt så är det ju bra om den säger till innan det kokheta vattnet rinner ned på den stackars katten som strategiskt satt sig på golvet precis under spishällen (för alla som äger eller har ägt en katt känner till katters fabulösa strategiska sätt att placera sig på det bästa stället).

Tänk om våra vitvaror kunde behandla oss bättre med mer solidariska, humana och mjuka åsiktspip? Kanske kan mikron tala till oss i en mjuk och glad ton istället?

– Maten är klar, bara så du vet.

Kanske kan man ställa in den så att den låter som mamma eller pappa när man var liten när hen ropade på en från köket när det var middagsdags.

Och för att slippa förvirringen med vitvaror som har likadana pip, så man irrar runt och letar efter rätt maskin som för stunden tagit ton och vädrat sina åsikter, skulle man kanske kunna ställa in olika röster och/eller pip för varje maskin? Eller varför inte ge oss en enkel möjlighet att stänga av eller justera pipfrekvens?

Alternativt kan man också ha olika åsiktsnivåer (detta fungerar ju som skala på mer eller mindre arga pip också). Kritisk panik:

– Snart råkar jag döda katten!

Lite mindre panik men det är nog bra om du funderar på att göra något ganska snart:

– Hallå? Är du där? Kan du snälla plocka ut mig för annars går jag sönder?

Och den snälla första påminnelsen:

– Hej! Vet du vad? Nu är jag färdig med disken men jag ser att du gosar med katten så jag kan vänta en stund, låt inte mig störa, jag påminner dig om en liten stund eller om jag håller på att gå sönder. Tack för mig.

PS: Läs också:

Jag, robot eller: Antropomorfismen är den nya skeumorfismen

Den som inte tar bort luddet ska dö!

***

Vill du veta hur man skapar tjänster/produkter som skapar glädje – inte irriterar? Lär mer om Användbarhet i praktiken.

Simon Bennett’s talk at From Business to Buttons and his pre-conference workshop took us from complexity and uncertainty to mindfulness via the cingulate cortex and the Toyota Production System.

It is more important to be able to unmake bad decisions than the ability to make the right decision in the first place.

You may think that the past, the present and the future are three different things, but according to Simon Bennett the brain uses just two different systems when thinking about time: Now and Not Now.

The Now system is used for perceiving, thinking and planning while the Not Now system is concerned with either remembering the past or dreaming of the future.

The Not Now system acts as a kind of autopilot searching for similarities to old patterns so it can apply already tried solutions. It works well on ordered domains, where the Best practices or at least Current Good Practices are applicable. But it is really bad at handling uncertainty in unordered domains, where new, untried solutions are needed.

The trick is to understand which situation is at hand. To visualize this, Bennett discussed the Cynefin framework, an interesting sense-making model that provides a topology of uncertainty and what strategies to use in different situations.

I found the model fascinating. It gave me a couple of hints on why designers and project managers sometimes clash over strategies and expectations on outcomes from past design projects. We probably lacked a shared understanding of the problem.

Being wrong

It is really hard to admit you are wrong and change strategy. Especially in the autopilot thinking of Not Now. To make better decisions we must bypass the autopilot and activate the Now system. One way of doing that is practicing mindfulness and compassion. To strive for equanimity, a lack of emotional attachment to a particular outcome. To avoid the default reaction of judging. Instead to pause and sense; “hmm that’s interesting…”

– You can’t solve a complex problem for someone; you have to solve it with them, says Simon Bennett.

Throughout the day Bennett referred to neuroscience, it seems I need to refresh my cognitive science knowledge. For example: in complex situations, it seems the brains of the team are physically changed as part of the learning process.

This may be a clue to why you need to lead a client through the process not just presenting the final design solution. Or preferably involve them in the design process. They need their brains changed a little too!

More emotions

Bennett spent some time proving that emotions are needed in decision-making. Often the body knows before we have made a conscious decision. And some biases occur when we suppress emotions. For examples: google Hindsight bias, Self-serving Bias and Ambiguity bias.

That said, we are not supposed to be emotional when making decisions. Instead, recognizing emotions is a way of being more mindful and making sense of the situation. And then we need to work on lowering the attachment.

At the end of the day Bennett tied it all to The Toyota Kata, a book by Mike Rother and specifically the Improvement Kata, which is a lean way of handling uncertainty.

For complex situations (which I think most interesting design problems are):

1. get the direction
2. grasp the current situation
3. establish your next target condition
4. conduct experiments to get there

They even strive to create uncertainty and unstable situations to maximize learning. Done right it fosters a “I can deal with anything”-mindset.

So after spending a day giving us tools to grasp the situation, Bennetts advice for our next target condition would be: Be non-judgmental, develop an emotional spider sense and strive for compassion. Now it is up to us to continue conducting experiments (or practice) to get there.

A nice touch was to finish the day with a short meditation. Refreshing after a full day and I left the workshop with a sense of mindfulness, and hopefully, with compassion and equanimity.

And speaking about equanimity: Based on the title of the workshop I was originally expecting a lot more talk about lean processes, but hmmm, what I got instead was really interesting!

Don't miss Simon Bennetts talk from the conference on April 15:

Have a mess that needs to be taken care of? Here's some practical advice from one of the leaders in the IA field.

It must have been Abby Covert’s lucky day: hearing Nobel Laureate and former US Vice President Al Gore mention “information architecture” 11 (eleven!) times in his closing keynote at From Business to Buttons 2016.

Abby, who gave her talk earlier in the day at the conference, is one of those in our broad field of people who try to make technology and information more humane, useful and accessible, who call themselves information architects, or IAs for short.

What is IA? It’s a bit like interaction design’s big – slighty overlooked – sister: a craft and an art more concerned with making sense and order, than fancy and funny interactions. (Which makes Al Gore’s endorsment even more satisfactory.)

IA has strong roots in library science; in creating order and structure, classifying information, sorting things into practical and understandable categories.

But IA also has a more extrovert, instructive side, concerned with getting people to understand complicated issues. The term was originally coined in connection with what we today call infographics (by Richard Saul Wurman, an architect by training).

All in all, although IA can be used in a narrow sense (usually, the structure of a web site), it is more interesting to see it in it’s broader sense: How to make sense of any mess – the title of Abby’s talk and her recent book.

In her talk (see the video below!) Abby gave examples of a few practical tools for creating order and structure from messes. It’s no wonder Al Gore was thinking along the same lines in his closing keynote: How can we make sense of the mess the world is in today? How can we stop climate change, restore democracy (that Gore described as “hijacked”), move on to a cleaner, more sustainable future?

Your messes – a web site, an intranet, a corporate structure – will be small in comparison to the fate of the planet. But hey, let’s fix the small problems quickly so we can focus on the big ones, OK?

Staffan Hjort är ny interaktionsdesigner på Malmökontoret, han kommer med Sony Mobile-erfarenhet och ljudddesign i bagaget!

Vad har du gjort tidigare?
– Jag kommer närmast från Sony Mobile, där jag var Senior Interaction designer. Perioden på Sony Mobile var både spännande och utmanande. Användarupplevelsen förändrades snabbt under några år, från knapptelefoner till touch och stora skärmar samt smarta mobiler. Under min tid där hann jag jobba med många delar av användarupplevelsen, allra senast med Sonys wellness-applikation ”Lifelog”. Dessförinnan var jag på Teleca AB, också som konsult och interaktionsdesigner, och ännu tidigare på Telia.

Hur har synen förändrats på UX?
– Det är kul att ha varit med om framväxten av hela domänen UX-design. På 90-talet och början 00-talet fick man verkligen kriga för användbarhet och användarupplevelse. På senare år känns det som att medvetenheten om UX och interaktionsdesign har ökat rejält.

– Inom interaktionsdesign har jag jobbat med det mesta, allt ifrån användningstester, till konceptdesign, prototyping och wireframing. Jag är utbildad inom psykologi och kommunikation vid Lunds universitet, och fick tidigt intresse för användarvänlighet och design.

Varför valde du inUse?
– Flera anledningar. Grundläggande så ville jag tillbaka till perspektivet att arbeta med externa kunder, att förstå deras affärsmål och användares behov. InUse lockade framförallt med väl utvecklade arbetsmetoder och ett kollektiv av mycket kompetenta UX-designers. 

Har du någon yrkesskada som du fått från att vara interaktionsdesigner? 
–  Väldigt ofta när jag använder ett system eller en tjänst privat, så dyker det upp tankar  kring hur det hade kunnat fungera annorlunda och bättre.

Vilken är din dolda talang?
– När jag började på dåvarande Sony Ericsson runt 2005, så fick jag under ett par år ansvar för deras ljuddesign globalt. Om man någon gång ägt en Sony Ericsson telefon, så är chansen god att man hört ett av mina alster. En kanske inte helt vanlig bakgrund för interaktionsdesigners, men kul att ha gjort det. Även den erfarenheten har jag nytta av idag.

Margaret Gould Stewart gave a much appreciated talk at FBTB on Facebooks' principles for designing business products.

The internet has incredible potential to unlock vast reserves of human ingenuity and economic activity. But connectivity is not enough. We have to design tools and interfaces that work in service of people, particularly in complex ecosystems and industries like advertising, healthcare, education, and government.

Margaret Gould Stewart, VP of Product Design at Facebook, came to From Business to Buttons to present 4 key principles for designing business products.

She shared the story of how Facebook changed their design to better help businesses reach out in their advertising, monitoring statistics and managing their very own Business-page on the social network.

Susan Weinschenk gave, admittedly, the most headline-friendly talk at From Business To Buttons. What if - in the not-so-far-away future - someone wants to marry a robot?

The transition that we're going through right now - with the technologies that redefine our relationship with technology - that change is as big as, or bigger than, the change caused by the printing press, when suddenly, we all started reading.

That was Susan Weinschenk's starting point for her talk at From Business to Buttons. She pointed out that the printing press also caused predicitions that it would cause the end of civilisation – just like today's fear of the robot apocalypse.

Is that fear justified, or not? Well, have a look at Susan's ten examples. I remember that when Susan showed the Blabdroid – adorable little cardboard robots that speak in the voice of a seven-year boy – someone at the conference tweeted: ”If the robots will just speak with kids' voices, we're gone tell them all our secrets– and we're doomed.”

Thought-provoking and fun: have a look at Susan's talk here:

I veckan började Pontus Wärnestål som strateg på inUse. Han har tidigare arbetat i reklam- och fordonsbranschen men har också gedigen erfarenhet inom akademin.

Pontus Wärnestål är inUse senaste tillskott till Göteborgskontoret. Han kommer senast från reklambranschen, CP+B Scandinavia, där han arbetat med operativ interaktionsdesign och strategisk tjänstedesign. Han har också erfarenhet från fordonsbranschen genom arbete på Volvo och telekomsfären där han jobbat på Nokia.

– Det känns kanon att få förmånen att jobba med ett så kompetent gäng där fokus ligger på det jag brinner för: användarcentrerad tjänstedesign. Det är också väldigt spännande att få jobba med kunder från olika branscher och förstå flera typer av användarbehov och verksamhetsmål, berättar Pontus Wärnestål.

Utveckling av Customer Journey Mapping

Även om Pontus precis börjat är hans inUse-kalender redan fulltecknad, både i uppdrag och med kursutveckling:– Framöver kommer jag att arbeta dels mot kund med tjänstedesign och digital strategi, dels mot inUse Academy med kursutveckling. Utbildning är något jag också brinner för och har jobbat med tidigare inom både industri och högskola/universitet, och jag sitter redan med vidareutvecklingen av kursen Customer Journey Mapping som vi ger.

Kvar inom akademin

Senaste tiden har Pontus haft en anställning på 20 procent på Högskolan i Halmstad där han bland annat lett arbetet med att ta fram en kandidatutbildningen i Digital design och innovation. Hans tjänst på Högskolan kommer Pontus att ha kvar även i fortsättningen. Från den 1 juni kommer han ingå i ett forskningsprojekt som i första skedet handlar om att utveckla en medborgarcentrerad designprocess för stadsplanering och hur digitala tjänster kan påverka utformningen av framtidens städer.

– Vi arbetar tvärvetenskapligt i skärningen mellan hälsa, stadsplanering och samhällelig digitalisering. Det ligger ju nära inUses projekt i Denver dessutom, så där finns flera intressanta synergier för samverkan mellan forskning och näringsliv.

Kundresekartor är ett utmärkt kommunikativt verktyg för att förmedla en användares upplevelse över tid. Men ibland önskar man att kundresekartan rymde lite mer information. Särskilt när tiden som läggs på research är omfattande och insikterna man vill förmedla är många. På inUse testade vi att göra en klickbar variant.

Customer Journey Maps är ett mycket bra verktyg när man ska visa eller beskriva en användares upplevelse av en service/tjänst över tid. Men ibland kan de bli statiska och väldigt grova i sina drag. Speciellt när man reflekterar över hur de ska användas i organisationen. Vi tror att en klickbar version av kundresekartan ger mer – och dessutom fastnar bättre hos mottagaren.

Uppdragsbeskrivning

Skånetrafiken kom till oss med frågeställningen ”Hur upplever Skånetrafikens resenärer tjänsten och var finns de största problemen?”. Inom organisationen fanns redan mycket kunskap om problem, men det fanns behov av att visualisera hur det hela hänger ihop och varför problemen är viktiga. Leveransen skulle vara baserad på research och det var särskilt viktigt att insikterna förankrades i organisationen med avsikten att Skånetrafikens anställda skulle få ökad förståelse för sina kunder.

Resultatet skulle kommuniceras i form av en kundresekarta (Customer Journey Map).

Val av leverans

Anledningen till valet av leverans var att kundresekartor lämpar sig särskilt bra då det handlar om att få en empatisk förståelse för användarens situation över tid. En annan anledning var övertygelsen om att kartans visuella uttryck har större kommunikativ potential än till exempel en rapport – som gärna bara mejlas omkring i en organisation utan förklaringar. Med detta upplägg ansåg vi oss få ett mer slagkraftigt redskap då det handlar om att förankra idéer i organisationen.

Process

Vi genomförde en gedigen kvalitativ studie med över 100 timmars kundinteraktion. Studien inbegrep djupintervjuer och skuggningar av resenärer, intervjuer med tågvärdar, tester av biljettautomater samt medlyssning hos kundtjänst. Genom att använda oss av olika tillvägagångssätt för utforskandet kunde vi triangulera problemen. Det vi inte fick fram genom intervjuer kunde vi uppleva genom att observera resenärer (skuggning) eller genom att genomföra användningstester.

Vi pratar ofta om betydelsen av att bedriva kontextuella studier, men det är sällan man har möjlighet att utforska flera av de situationer och kanaler som en användare befinner sig i. På så sätt var det ett dröm-uppdrag tycker jag.

Resultat

inUse utvecklade en klickbar karta som både kunde användas i presentationssammanhang och visas på en fristående pekskärm.

På ett övergripande sätt med möjlighet till fördjupning beskriver kartan två typer av resenärers resor med Skånetrafiken. Båda resenärernas resor består av ett antal steg och varje steg innehåller en beskrivning av användarens intentioner, vilka problem som uppstår, samt förslag på tänkbara lösningar på problemen.

Fördelen med en klickbar kundresekarta var att vi fick utrymme att berätta mer. Vi kunde detaljera varje steg och skapa inlevelse genom citat och bilder från våra studier. Vi kunde lyfta fler problem och visa på fler lösningar. För den som interagerar med kartan är det möjligt att välja att ta del av materialet på tre olika nivåer och med tre olika grader av detaljering. Den mest övergripande nivån förmedlar en känslomässig förståelse för upplevelsen. På andra nivån finns en beskrivning av problemen i respektive steg. På tredje nivån beskrivs lösningarna för det valda steget.

Johann Braaf är vårt nyaste tillskott på Göteborgskontoret.

Varför sökte du dig till inUse?
– Jag letade efter möjligheten att skapa designlösningar som bidrar till ett hållbart samhälle och chansen att få arbeta tillsammans med de allra bästa inom branschen. Att få vara på en arbetsplats där jag kan byta erfarenheter med grymma kollegor är verkligen inspirerande! 

Vad har du gjort tidigare?
– Jag har studerat Webbdesign och Informatik på Högskolan i Halmstad. Då Webbdesignutbildningen gick in på många områden var det självklart för mig att välja till ett år på Informatikutbildningen för att kunna fördjupa mig inom det område som jag var intresserad av, användbarhet och design. Efter min utbildning arbetade jag inom konfektionsbranschen på Nelly.com och Raglady där jag främst arbetade med det visuella uttrycket och tog bland annat fram nyhetsbrev, framsidor, kampanjer och banners. 

Hur upplevde du processen att söka jobb på inUse?
– I ansökningsprocessen fick jag skapa en ny interaktionsdesign utifrån ett case. Processen var spännande och jag kände att jag kunde presentera mer konkret hur jag tänker och varför med caset att utgå från. Det gjorde mig också extra glad när jag fick veta att jag fått jobbet eftersom jag fått visa mina kunskaper i arbetsprovet!

Hur ser ditt drömprojekt ut?
– Mitt drömprojekt är att få skapa eller förenkla en redan befintlig lösning som gör det vardagliga livet lättare för många. Dagens teknik skapar många möjligheter och alldeles för många sitter idag med system där man lärt sig allt annat än optimala vägar för att utföra sina uppgifter. Där jag får möjligheten att verkligen påverka någons vardag är mitt drömprojekt.

När Google ber att man ska komma, då kommer man. I slutet av juni åker David de Léon från inUse till London för att föreläsa för superföretaget.

Vår egen magiker på inUse, UX Director David de Léon, har blivit inbjuden av Google för att hålla sin föreläsning Magisk design. Innan midsommar tar han flyget till den brittiska huvudstaden.

Varför vill Google att du ska komma?

– Vilken designer blir inte nyfiken på att höra om tekniker inom trolleri som går att tillämpa på design, säger David de Léon.

– Jag har jobbat länge med design och innan dess undervisat om det. Det blir en hel del före detta kollegor och studenter ute i världen. Nu sitter de hos Amazon, Google, Sony och Apple. Ibland hör de av sig. 

Många paralleller mellan design och trolleri

Vad är grejen med din föreläsning?

– I föredraget drar jag många paralleller mellan design och trolleri. 

– UX-design handlar om att få folk att begripa hur de ska använda en viss sak, och hur upplevelsen att använda den saken ska vara. Det handlar mycket om att designa vad som händer inne i huvudet på folk. Och inom trolleri handlar det om att styra publikens varseblivning och att vilka slutsatser som publiken drar av det de ser – så magi händer också i huvudet på folk.

Får man kika ner i trollkarlens hatt...?

– Publiken får en liten titt bakom ridån, vilket alltid är spännande. 

Vad gör du mer som är intressant – just nu?

– Att ge bra kritik på design är svårt och kan kännas obekvämt. Jag och mina kollegor har därför tagit fram fler än 50 designfrågor och tryckt upp en snygg kortlek med frågorna. Den har fått mycket uppmärksamhet och respons. Förra veckan översattes till och med frågorna till kinesiska.

Här bokar man föreläsningen!

För dagens bilförare är det självklart att gasen är en pedal och sitter till höger, och att man styr med en ratt. Men det har inte alltid varit så. 

Under bilens första år lanserades en mängd olika sätt att manövrera en bil. På vissa bilar styrde man med något som liknade ett roder från en båt. På vissa med två spakar. Det fanns till och med varianter där man styrde med ett snöre, som tömmarna på en häst.

1916 kom Cadillac type 53 den första bilen där man styrde som man gör idag. En rund ratt, en växelspak till höger och tre pedaler. Andra tillverkare tog efter. och därefter manövrerades alla bilar på det sätt som gäller än idag, och förmodligen kommer gälla tills dess att bilen styr sig själv.

Inte länge sedan

När man ser dessa gamla bilmodeller blir man nästan full i skratt. Det är så självklart för oss hur en bil ska se ut och fungera, att allt annat verkar absurt. 

Jag kommer att tänka på tidiga webbplatser. Visst drar man på smilbanden när man ser till exempel Legos webbplats från 1996, där menypunkterna ligger utslängda lite slumpmässigt över skärmen. Eller Pepsis, som körde med en frän introsida med en exploderande animation.

Tack och lov har webben kommit ganska långt sedan dess. Tjugo år av ständig forskning och utveckling om hur människan interagerar med datorn har gjort att det idag finns vedertagna sätt för hur en webbplats fungerar. 

Standarder behövs

Exemplet med bilen och med de tidiga webbplatserna visar flera saker. Konventioner tar tid att uppnå, det är många intressen som ska vägas samman, och användarna behöver mogna och vänja sig vid det nya. Men de är också viktiga för att en teknisk innovation ska kunna spridas. Privatbilismen kunde inte ta fart förrän en standard för hur bilen styrdes fanns. Först då kunde människor börja lära sig köra.

Utveckling, både av bilar och av digitala lösningar, handlar om rätt balans av innovation och konvention. Om alla bara följde konventionerna så skulle ju inga nya kunna uppstå. Mobiltelefoner hade under lång tid ungefär samma upplägg som knapptelefonerna man hade hemma. Det var inte förrän Apple vågade satsa på touchskärmen som mobiltelefonen kunde nå sin potential.

Frågan är vad som är dagens ”tömmar på en bil". Är det bästa sättet att styra en smart teve den klassiska fjärrkontrollen? Och är touchskärmen verkligen lämplig på en smart klocka? Det kanske vi vet om sisådär tjugo år.

Customer Journey Mapping är en väldigt uppskattad kurs som inUse ger. Nu kommer det kurstillfällen med den nya medarbetaren Pontus Wärnestål. Som vidgar kartläggningsbegreppet, och gör det ännu vassare.

– Vi ser inte bara till slutanvändaren, utan – för att det ska bli långvarigt och hållbart – även hela organisationen, säger han.

Det handlar i stort om att ge klarhet och få grepp om komplexa tjänster. I en Customer Journey Mapping vill man synliggöra kundens upplevelse från start till mål. 

– Kursen ger verktyg för att man själv ska kunna göra det. Vilken forskning man behöver, hur man hittar nya idéer. Kreativa hjälpmedel och kommunikativa hjälpmedel, säger Pontus Wärnestål.

inUse har mångårig erfarenhet av både små och stora organisationer, från privat till offentlig sektor.

– Vi använder oss av den erfarenhetsbanken med konkreta case. Vi kör en användningscentrerad modell.

Pontus Wärnestål har djupa kunskaper inom området, praktiskt och även från akademin. Och hans unika kompetens ger ytterligare kraft i Customer Journey Mapping-kursen. Hans forskning gav en ny syn.

– Vi tittade mycket på, inte bara individer, utan hur organisationer påverkas. För att det ska bli långvarigt och hållbart.

Verksamheten som sådan kan kompletteras

I ett nedslag inom vården syntes det tydligt.

– Vid en genomlysning över hur barn som överlevt cancer ska återgå till vardagen visade patientresan vi tog fram att – hälsofrämjande effekter kan nås om man designar övergången till vardagen väl. Vi fick indikationer på att verksamheten som sådan också skulle kunna kompletteras, exempelvis med digitalt kamratstöd.

Vem vill du ha som kursdeltagare?

– Jag ser gärna, förutom UX-designers och tjänstedesigners, alla i en organisation. Vill få till en blandad grupp, för då syns det ännu tydligare hur hela kedjan är betydelsefull. Ledare, kundtjänstmedarbetare, alla kan vara betjänta av kursen. Man behöver ingen tidigare designerfarenhet.

Hur minns folk dig som kursledare?

– Jag uppfattas som engagerad och aktiv och som någon som uppmuntrar till att man lär sig genom praktiska handgrepp. Snabbt intro och sen jobbar man och reflekterar.

Vill man läsa mer om Pontus Wärneståls forskning – läs artikeln som fick Honorable Mention SIGCHI Award på CHI 2014!

Anmälan till Customer Journey Mapping!

Johan Ploski fick upp ögonen för inUse via konferensen From Business to Buttons, blev nyfiken, kollade upp och sökte sig hit.
– inUse stack ut för att de inte hade så stort arv av gammelwebb, säger Johan Ploski.

Han kom från en ”digital byrå-värld” och han verkar ha hittat hem.

– Det är många kollegor som har samma intressen som jag här, och det är roligt att vara med i olika projekt. Det är en sån omväxling, man märker hur man får input från ett projekt till ett annat, säger Johan Ploski.

–  Jag upptäckte inUse via From Business to Buttons och företaget stack ut för att de inte hade så stort arv av gammelwebb, man tänker mer på tjänst och användare. Det har jag saknat. 

Har jobbat med hur man tar betalt och skapar värden

Till skillnad från dem som haft mycket utbyte med offentlig verksamhet, som kommuner och landsting, kom Johan Ploski med ett annat tänk. 

– Jag har ett affärstänk, hur man skapar kommersiellt gångbara produkter. Jag har jobbat med hur man tar betalt och skapar värden. 

– Jag har varit mycket inom mediebranschen. Bland annat utvecklat magasin, arbetat med att skapa lojala prenumeranter i en digital värld.

Och det är en diger bakgrund han plockar från. Art Director, Creative Director, strateg, utvecklare. Hans titel på inUse är User Experience Strategist & Designer. 

– Nu är jag nyförälskad i inUse och jag sitter i flera drömprojekt. Det är förbannat roligt att jobba här.

Sugen på att plugga interaktionsdesign? Men inte på att flytta tillbaka till studentkorridoren och dela snabbmakaronpaket med grannarna?
Gå en distansutbildning!

Här finns några möjligheter till att gå en interaktionsdesign-utbildning, samt några närbesläktade kurser, på distans.

Gränssnittsdesign/UX, Berghs Professional

Processorientering i praktiken, Karlstad universitet 

Interaktionsdesign, Högskolan Kristianstad

Interaktionsdesigner, Linnéuniversitetet

Informatik, Människa-dator-interaktion, Mittuniversitetet

Agil projektledare, Teknikhögskolan

Interaktionsdesign -nät, Umeå universitet

Går du någon av utbildningarna och vill berätta vad som är bra eller dåligt med dem – hör av dig! Känner du till nån kurs vi inte har med i listan – hör av dig! Skriv gärna en kommentar här under!

Vi kontaktade bland annat alla etablerade universitet och högskolor i Sverige för att se var de erbjöd distanskurser. Många erbjuder interaktionsdesign, men att ge kursen på distans är inte lika vanligt, kan man konstatera. Här hittar ni en lista vi publicerat tidigare på icke-distanskurser på området.

inUse intervjuade en person kring betalvanor på internet. Han svarade artigt, om än mer och mer dröjande.
Det visade sig att mannen trodde att han var på en arbetsintervju som var bokad samma tid, på nästan samma plats.
– Så här konstig arbetsintervju har jag aldrig varit på, sa mannen

inUse träffar en hel del personer som får berätta om sina användarupplevelser kring olika saker. De blir helt enkelt intervjuade för att berätta om sina vanor, så att inUse kan få koll på behov och önskningar inom ett visst område.

Häromdagen gjorde man en ny sån här intervju. En person kom enligt uppgjord tid klockan 13. Och svarade på en massa frågor.

– Vi presenterade oss och satte igång, berättade att han skulle vara anonym och slog igång bandspelaren. I 30 minuter svarade han artigt på diverse frågor om att handla på internet och hur han brukade betala, säger Patrik Vikner på inUse.

Sen fick mannen frågan om har hade några frågor i sin tur. Det kan man säga att han hade. Han undrade om det verkligen var den arbetsintervju han skulle på som han just deltog i, det var ju rätt klockslag och nästan rätt plats…

– Så här konstig arbetsintervju har jag aldrig varit på, sa mannen.

Han skulle egentligen till rummet bredvid.

– Stackarn hade gått in i fel rum på kontorshotellet och sagt han var här för intervju klockan 13, vilket var just vad vi skulle hålla i, säger Patrik Vikner.

”Jag uppfattar inte hela nanmet, men inte att det INTE skulle vara Johan”

Och man hade genomfört en introduktion, och stämt av, namn och tid.

–  Jag sa ”Hej, är det du som är vår klockan 13?” och ”Johan?”, säger Patrik Vikner.

– Jag får ett namn tillbaka som börjar på “j”,  jag uppfattar inte hela nanmet, men inte att det INTE skulle vara Johan.

Mannen, vars namn mycket riktigt började på “j”, fick sedan snabbt hjälp till rätt rum och kunde genomföra den intervju han kommit för. Som förhoppningsvis inte upplevdes lika märklig. Om han fick jobbet förtäljer dock inte historien.

Som om det inte vore nog

Att det inte är helt lätt med användarvänlighet i intervjusituationer visade sig ännu en gång. Redan nästa dag, berättar Patrik Vikner:

– En annan man, som skulle till oss, hade åkt till fel våning. Han hade kommit en bit in i en arbetsintervju för systemvetare innan han hann få saker klart för sig och säga ”Jag ska nog på en annan intervju…”.

Mannen på bilden har inget med saken att göra.

Cecilia Hermansson. Ny User Experience Designer på inUse. Hon är tydlig med vad hon gillar med företaget.
– Det är ett mänskligt bolag som har bra värderingar och det tycker jag är viktigt. Man prioriterar mänskliga värden.

Hon anslöt till Stockholmskontoret i april. Nu är Cecilia Hermansson i full gång med projekten på inUse. 

– Det är ett helt fantastiskt konsultbolag som jobbar med intressanta produkter och tjänster.

Men det är inte bara att det är intressant verksamhet. Det är mer grundläggande saker än så som tilltalar med den nya arbetsgivaren.

– Det är ett mänskligt bolag som har bra värderingar och det tycker jag är viktigt. Att man inte prioriterar pengar över människor. Man prioriterar mänskliga värden.

Vi på inUse söker alltid efter fler kompetenta designer. Att få kontakt med Cecilia Hermansson gick helt utan hokus pokus, det var enligt gammal hederlig modell.

– Jag såg en annons och sökte mig hit. Min förra chef skrev ett rekommendationsbrev. Jag började med en projektanställning och efter två veckor hade jag ett intromöte. Då sa de att ”det funkar bra och vi skulle gärna vilja anställa dig”.

– Tidigare har jag bland annat arbetat som forskningsassistent, undervisat och handlett studenter inom användbarhet och jobbat med jämställdhets- och mångfaldsfrågor på Rättviseförmedlingen.

Man prioriterar inte pengar över människor.

En intressant bakgrund, kryddad med lämpliga egenskaper.

– Mina styrkor är att ifrågasätta och vända och vrida på saker och så är jag bra på att spotta ur mig idéer. 

Vad är din jobbmässigt högsta önskan, att få hugga tag i?

– Mitt drömprojekt är att få jobba med svårlösta samhällsproblem.

Att designa något så stort som en hel stad kräver stora tag. inUse bygger vidare i Denver bland annat genom att anställa en arkitekt. inUse-bloggen fick tag i henne när hon precis skulle ta flyget över Atlanten.
– Yes, nu drar jag. Det finns ett stort behov av ökad förståelse och samarbete mellan olika discipliner för att nå en hållbar samhällsbyggnad, säger Ellen Stenholm.

Sedan i höstas har inUse medverkat för att göra Denver till en smartare och mer hållbar stad. Nu åker Ellen Stenholm dit – som ett led i denna satsning att ta större grepp och designa helhetsupplevelser. Hon är arkitekt och projektledare.

En arkitekt mitt bland interaktionsdesigners.

– Jag ser många likheter mellan våra branscher, det är design i olika skalor, hela tiden med brukaren som utgångspunkt. Det finns ett stort behov av ökad förståelse och samarbete mellan olika discipliner för att nå en hållbar samhällsbyggnad, säger Ellen Stenholm.

– Samhällsplanerare och arkitekter har tidigare kanske underskattat teknikens roll i vardagen, och teknikutvecklarna kan ha underskattat betydelsen av den byggda och upplevda miljön.

Viktigaste komponenten i en stad är individerna som bor där

När man låter fantasin flöda kring en stad, i synnerhet en stor stad som Denver, kan det lätt kännas som en oändlig flod av saker att ta hänsyn till. Var ska man börja, finns det något att ta fasta på?

– Den enskilt minsta, men också största och viktigaste komponenten i en stad är individerna som bor där. Det är där vi måste börja. Vi behöver underlätta för de som bor i städer att leva mer hållbart, välja hållbara alternativ. 

– För att uppnå detta behöver vi jobba i både liten och stor skala, från hur vi använder våra hem och gemensamma utrymmen till hur hela staden förvaltas. 

Det gäller att se över alla delar, och att se dem ur alla vinklar. Vinklar man tidigare inte alltid förknippat med hållbarhet.

– Social hållbarhet är också en enormt viktig del, så att man kan skapa förutsättningar för ett inkluderade och resilient, återhämtningsstarkt, samhälle.

Denver är ett omfattande projekt. Vilket är precis sånt som Ellen Stenholm tar upp när hon berättar om vad hon gillar och dessutom är bra på.

– Stora och komplexa projekt, särskilt såna där det inte finns något färdigt facit eller någon quickfix.

– Att bli en hållbar stad är ett evighetsprojekt och ett ”way of life”, som kontinuerligt behöver fortsätta och ses över och justeras i takt med att krav och förväntningar ändras.

Det är en erfaren och nyfiken arkitekt som inUse fått äran att arbeta med. Senast från miljömedvetna Liljewall arkitekter, och dessutom har hon flera års erfarenhet från att jobba med samhällsbyggnadsfrågor med statliga och kommunala organisationer. 

– Jag har bra förståelse för frågorna som Denver brottas med. Och jag har erfarenheter från att driva projekt i olika länder och sammanhang, som i Italien, Argentina, Israel och Zanzibar. 

Denver är med största sannolikhet inte ett unikt fall. Det finns många punkter på dagordningen för att göra planeten Jorden mer hållbar. Ellen Stenholm och hennes kollegor kan fortsätta att ha mycket att göra.

– Ur ett globalt perspektiv skulle det vara bra att ta denna typ av helhetsgrepp i de flesta städer – särskilt de som har stor expansion.

Läs mer om hur inUse jobbar i Denver.

En av jurymedlemmarna som ska ta fram det bästa inom användbarhet till inUse Award 2016 är... Anna Rosling Rönnlund, Head of Design & UX på Gapminder!

Anna Rosling Rönnlund är en av de bärande inom det oerhört framgångsrika Gapminder Foundation. Hon är medgrundare och Head of Design & UX. Stiftelsen presenterar på de mest fantastiska sätt fakta om världen och ligger bland annat bakom Hans Roslings succéartade föreläsningar.     

Det är med stor ära vi presenterar Anna Rosling Rönnlund som en av jurymedlemmarna för inUse Award 2016.

– Det är spännande att ta del av andras kreativa processer. Bra att få se andras projekt, det är så lätt att man drunknar i sitt eget.  

Vad hoppas du hitta bland bidragen:

– Något som förenklar redan befintliga, gärna viktiga, processer på ett klokt och intuitivt sätt.  

Och om du skulle presentera dig själv, vad skulle du säga då?

– Jag ville bli konstnär eller forskare, men började av en händelse att bygga mjukvara och undervisningsmaterial. Och det visade sig vara så mycket roligare att jag blev fast. 

Man kan nominera till inUse Award 2016 till och med den 15 augusti, gör det här!

Här får du lite filmtips för regniga dagar, eller för när du vill krypa in i skuggan med din platta.

En del strömmar du gratis, en del får du betala för. Kanske har du har ett konto eller be din kompis fixa, hen som köpt alla abonnemang som finns för fotboll exempelvis – nu är det ju uppehåll för de flesta ligor och EM är i princip slut. 

Kort film

”IDEO Shopping Cart”– En gammal men god kortfilm om hur en designprocess kan se ut.

Se den på Youtube här!

En pod, i flera delar (inte film, vi vet)

”Samhället som designar sig själv”– hur design kan vara en drivkraft i samhället i stort.

Här är den! (För iPhone i första hand, och för Android: Ladda ner tex Podcast Addict via Google Play.) 

Och så lite mer underhållning, men med teknikinslag som du kan diskutera sen medan du rensar jordgubbarna.

Långfilm

”ExMachina”– ”I en avskild tillflyktsort i bergen pågår ett ovanligt experiment, en begåvad IT-miljardär har bjudit in en ung man att testa en artificiell intelligens hos en kvinnlig robot. Men experimentet förvandlas till en mörk, psykologisk kamp – ett triangeldrama där lojaliteten splittras mellan människa och maskin.”

På Viaplay här!

Serie

”BlackMirror” – ”Sci-fi-serie i Twilight Zones anda. Serien tar bland annat upp ämnen som teknikens och det mänskliga psykets mörkare sidor.”

Finns på Netflix!

Eller varför inte grotta ner dig i hållbarhet?

”Cowspiracy”– ”Lär dig hur storskaligt jordbruk förbrukar jordens naturresurser – och varför den här krisen har ignorerats av stora miljöorganisationer.”

På Netflix!